Det har pratats lite om vad som är den bästa föräldern och i de flesta fall är det unga mot gamla. Det finns lite att läsa här, här, unga mödrar på tv, forumet på familjeliv..

Jag tänkte dela med mig av min åsikt gällande föräldraskap.. men först lite kort innan.
Jag fick en son strax innan jag fyllde 20, (mannen var 23år) det var inte planerat och vi hade känt varandra i 1,5år. Så jag antar att jag är i facket av ung förälder.
Jag var livrädd efter att ha kissat på den där stickan som förändrade allt. Kunde jag som 19år klara av ett barn och kunde jag göra ett bra arbete? Rätt snabbt hade jag bestämt mig och idag är sonen 3 år och även fast det funnits dagar han varit billig så är det värt varenda dag, timma, minut..

Jag struntar i om du är 14 år eller om du skulle vara 43 år din ålder spelar faktiskt ingen roll i mina ögon. Visst det finns fördelar och nackdelar om du är yngre/äldre..

Är man en yngre förälder har man det fysiska med sig och man har ofta lite lättare att komma ihåg sin egen barndom. Men är man för ung är man fortfarande ett barn. Barn som får barn.. Studier blir ofta lidande som kan orsaka det lite tuffare rent ekonomiskt och att förhållanden är lite mera ”lösa”.
Äldre föräldrar har mera i sitt bagage och har hunnit med att se och göra en del av de saker de vill. Festa, resa, byta partner och har kommit lite längre på vägen till att få en mera stabilt liv. Arbete, boende, ekonomiskt, sambo/man. Men många har kommit en bit upp i karriären och har svårt att bara lämna jobbet.

Men som sagt det spelar ingen roll hur ung eller gammal förälder du är. Din ålder ser jag inte utan det är ditt/dina barn jag ser i lekparken, bussen, affären.. Alla barn är olika och varje människa är individuell person.

Min 3,5åring som är i trotsåldern är rätt okej för att vara trotsig.
Absolut han trotsar och försöker men vi har varit konsekvens från början. Nej är ett nej och har jag sagt en sak så är det så det ska vara OM vi inte kommer överens om annat. För jag låter faktiskt min son vara delaktig i allt från vad vi ska äta till middag till vad vi ska göra..
Han skriker inte på bussar, affärer för att han inte får som han vill utan vet mycket väl att man uppför sig. Godis äts på lördagar så vi kan utan problem gå förbi godishyllorna varje dag eller köpa hem lördagsgodis på fredag som han sen får på lördag. Det står en påse i köket redan nu som han vet att han får äta imorgon efter frukosten. Han använder fraser som tack för maten, ja tack, nej tack, snälla mamma/pappa. Han tycker dock att det blir lite läskigt när det ska vara mot andra än oss. Och det är helt okej. Han hjälper till med att städa sitt rum, torka bordet, hjälpa mig med tvätten eller att handla. Detta är bara några exempel av vad han gör hemma och som han tycker är roligt (okej iafal, det är inget vi bråkar om). Jag tycker det är viktigt att han faktiskt har lite av det hela i bakhuvudet redan nu, saker måste göras det görs inte åt en.

Jag tycker du är en bra förälder om du klarar av ditt föräldraskap och uppfostrar ditt/dina barn till bra och friska individer. En trygg och bra hemmiljö med tak över huvudet och kläder att ta på sig samt mat på bordet.

Nu är jag en ung flerbarnsförälder snart istället.
2 barn vid 23 års ålder.

Vad tycker du är en bra förälder?
Och jag är nyfiken på 2 barns chocken som det pratas om lite var stans.

Related posts:

1. Varför sätter man det ena barnet på förskolan om man är hemma och är föräldraledig?
2. Dag 07 – Min bästa vän
3. Vem är vem?
4. Vem är du?

3 Responses to “Vem är egentligen den bästa föräldern?”