Besökare sen 20100101:
besökare idag
denna vecka
denna månad
totalt
Jag ogillar folk som skaffar ett syskon och skickar ut det andra barnet på dagis. Det är en annan sak om man redan har barnomsorg för ett barn men att sätta barnet på förskola lagom till att ett syskon kommer är fel. Jag förstår inte heller hur samhället tänker när de erbjuder föräldralediga ett visst antal timmar på förskolan. Till vilken nytta? Varför klarar inte föräldrar av att ta hand om sina egna barn utan måste använda förskolan till hjälp?
Barnet går idag fulltid eller vad man ska säga.. på pappret går han 7,45 till 16 men han börjar 9 gånger av 10 lagom till frukosten klockan 9 och blir hämtad mellan 14-15. Han har sina kompisar på dagis han kommer till och vill oftast inte vara hemma eller bli hämtad tidigare. Men jag som mamma vill hämta honom när jag sovit klart och inte längre behöver deras hjälp. För de är vad förskolan gör, de hjälper mig så att jag kan sova efter att jag jobbat natt.
Jag har själv hamnat i detta med föräldraledighet och barnomsorg och min son kommer att vara ett så kallat 15timmars barn. Han kommer att vara hemma med mig men om han önskar gå till dagis en dag är jag inte den som säger nej men vill han vara hemma flera månader är det okej för mig. Men jag måste ha kvar mitt barn som ett 15timmars barn för att få behålla platsen för förlorar jag platsen vet jag aldrig när jag får en ny och vart. Det kan vara förskolan bredvid eller den på andra sidan stan.
Men kan någon förklara för mig varför man väljer att sätta barn på förskolan fast man har en chans att ha dom hemma? Det är först nu efter att barnet blivit 2år som jag faktiskt sett att han har glädje av förskolan. Inte 1åringarna som grinar efter mamma och pappa eller 1,5åringarna som sliter leksaker från de större barnen för de kan inte kommunicera. Barn har ingen glädje av förskolan när de är så pass små. Det är inte förens de egentligen kan börja prata och göra sig själva förstådda de börjar få glädje.
Min son började på dagis när han var 17månader och det berodde på att mannen jobbade och jag fick erbjudande om att jobba mina 50% som jag redan gjort innan han var 1år och utöka med en dag när jag assisterade barnläkaren.
Related posts:
Nu har jag inga barn däremot vet jag att mina släktingar lämnade sin äldste barn på dagis ca 6h/dag i 3-4 dagar. Det var för att barnen skulle träffa andra, lära sig svenskan. Barnet blir väldigt isolerad om h*n stannar hemma med mamman hela dan. Mina kusiner var 4-6 år då de fick ett till syskon. Det beror ju klart på hur gammal barnet och vädret är också. Men jag tycker även 1-2 åringarna har mer nöje på dagis än hemma. Det är ju då de lär sig saker, ska då inte placera dem i dagis?
Ja varför inte? som du säkert vet så tar det mycket tid och kraft att få en liten. Som i mitt fall vet jag att Neo kommer komma lite åt sidan när det bara är jag som är hemma. Jag kommer nog inte orka vara vaken på nätterna och inte få sova om dagarna för då är det Neo som ska underhållas.
Det är väl jätte bra att det får chansen att träffa andra barn och bli lite syselsatt det 15 timmar i veckan man nu ”får”. Sedan är det inte sagt att han kommer vara där alla dagar i veckan för det…Men att möjligheten i alla fall finns…
William är ju lite större och klarar sig själv på ett annat sätt än vad en 1½ åring gör.
För Neos del tror jag det kommer vara bra för honom…
Är du gravid?
Jag fattar inte heller. Man vet att barn har glädje och leker socialt med andra barn från ungefär tre års ålder. Innan dess är de fullständigt nöjda med att vara med sina föräldrar.
Fröken upp&ner: Jag är lite nyfiken på vad du tror min son (han är iofs bara snart ett) ska lära sig på dagis som jag inte kan lära honom?
Katarina:
Tror du verkligen att Neo kommer att få mer uppmärksamhet på dagis i en småbarnsgrupp där han delar fröknar med 10-15 andra barn än han skulle få av dig hemma med bebis? Varje gång jag hämtar eller lämnar är de samma barn som gråter och kommer fram och rycker mig i benet samtidigt som de säger mamma mamma mamma. Fröknarna ja de har fullt upp med de andra barnen, frukosten och alla andra saker de måste ha i luften. En fröken har ofta en barnkvot på runt 6 barn eller så.
Jag säger inte att han kommer få mer uppmärksamhet men om jag ska orka så tror jag att det är bra både för mig och honom att träffa lite andra barn. Sedan förstår jag inte William som är tre? går han med ettåringar? Vi har det uppdelat att så ”stora” barn kommer inte gå med Neo i alla fall.
Vi har varit ute mycket och träffat mycket barn och Neo tycker det är roligt att träffa andra barn och titta på vad det har för sig.
Det lär sig även det sociala spelet…
Jag har ju inga barn själv men jag kom att tänka på en sak. Om jag förstår dg rätt, du menar att man inte ska sätta barn nr1 på dagis ”bara för att” barn nr2 är på väg? Och när barn nr2 har kommit till världen så ska man ha barn nr1 hemma eller åtminstone så att barn nr1 är hemma ibland? Som sagt jag har inga barn och kan inget om ämnet, blev mest nyfiken.
Jag håller med till fullo! Det barn behöver är kärlek, det får dom från sina föräldrar, förhoppningsvis! Kompisar ”behöver” dom inte och dom kan ju glömma att dom får kärlek och uppfostran av sina dagisfröknar. Säg 5 fröknar på 25 barn, det blir typ 5 barn per fröken och då snackar vi inte om 5 SPECIFIKA ungar utan man ska ha koll på alla hela tiden. Och om man som päron tycker det är jobbigt med en unge eller fler kan man ju bara föreställa sig hur det är att hålla reda på 20 ungar hela tiden, ohållbart.
Jag skulle ALDRIG lämna Elliot på dagis om jag får en till, kanske om Elliot var 4 år och redan gick på dagis men aldrig annars. Det är som att man säger åt sitt första barn att den inte är önskad längre.
- Hej barn nr 1, nu kommer barn nr 2 och då har inte vi tid för dig längre.
Ja, det är jobbigt med flera barn. Ja, det kommer bli en hel del sömnlösa nätter. MEN det är ens eget val och kan man inte, så ska man inte alls!
Här skriver en just utbildad barnskötare!
Har precvis haft min sista praktik på en förskola 1-5 år och barnen lär sig så otroligt mycket. Barnen som är yngre åldrarna är så mycket lugnare och lär sig mycket mer än vad ett barn som faktiskt är 5 år gör. Ett exempel:”Svante 16 månader, går, springer, klär på sig själv, hämtar saker, sitetr ordentligt vid bordet, byter blöja lätt, somnar på vilan”. Det är verkligen stimulerande för barnen att vara på en föskola, de behöver det! Vi som lärare tar god hand om barnen och vi hinenr med alla barnen trots att det är 15-20 barn i vajre grupp och det är 3 vuxna. Det är helt normalt, och barnen springer faktiskt inte runt och drar i saker, de leker precis som alla andra barnen.” Det handlar bara om att lära och man lär sig mycket mer genom en förskola, där barnen får träffa andra, än att barnet ska vara hemma, när nu i detta fall en mamma ska ha ett barn till. 15 timmar på ett dagis är verkligen verkligen bra! Svante som också, har ett syskon på väg ska vara 15h barn på förskolan också! Det är helt naturligt, barnen gillar att vara där det syns ju. och det är inga problem med hämtning och lämning. Sen är det olika från barn till barn. Men man borde inte döma, någon bara för att det ska komma ett underverk till till jorden, låt barnen vara på förskolan, där kan de lära sig mer än hemma, samtidigt får de även träffa nya barn!
Katarina: Jag menar inte att trampa på tår men det sociala samspelet kan ju du och vuxna omkring Neo lära honom också. Barn är ju inte direkt väluppfostrade vid 1,5 års ålder så han har ju mer att hämta hos vuxnas sociala samspel än hos 1,5 åringars?
En klok man sa en gång till mig appropå barnuppfostran och socialt umgänge: Vill du att ett barn ska lära ditt barn hur man beter sig bland folk, eller vill du göra det själv?
Jag vet inte om jag betror nån unge att lära min unge hur man uppför sig
Jag kan nog uppfostra mitt barn även om han går på dagis…
Jag har ju inga barn så jag vet inte hur mycket jag får tycka innan jag blir flådd levande av andra mammor, men jag tycker iallafall och håller med dig A-M!
Drottningen: Det må jag säga var en klok man! =)
Jag tror att det är bra att barnen får gå på en förskola, det finns mycket att lära sig när man går på en förskola. De får nya barn att umgås med, samtidigt så får de tid att lära sig saker. Det finns många olika förskolor, ”vanlig” Montessori, Reggio Emlia inspirerat osv. Men en vanlig förskola och en Montissori förskola är bland det bästa ett barn kan lära sig. De blir mer självständiga! Sen att det komemr en liten till till världen, är ju bättre fär i detta fall Neo:s skull, med tanke på att när han är med barnen på förskolan så kan han även vara hemma med sitt syskon de övriga 20 timamrna på dygnet. 15timmars barn är väl otroligt bra att vara på en förskola, tillräckligt lång tid! Men barnen behöver träffa nya barn för att utvecklas.
Katarina: Ja våran förskola verkar ha insett att deras struktur gällande avdelningarna inte är så bra. Idag är hans avd 1-4år och jag har frågat sen han varit 2,5 när han ska få byta avdelning. Nu till hösten ska de äntligen göra lite mer åldersanpassat och han kommer nu att inte behöva gå med 1 åringar. Det är inget fel med 1-1,5åringar men de leker inte på samma sätt utan det blir ofta lite tokigt att flickan på 1år ”snor” leksaken som de äldre barnen får lära sig att man faktiskt inte gör.
Förskolan tar över där du inte orkar med en pojke på 1,5år? Jag har inga tvivel på att du inte skulle orka. Vänta på 3års trotsen då kommer du vilja sälja honom billigt vissa dagar.
Manna: I korta drag tycker jag att det är lite fel att föräldrar väljer att sätta sina barn på dagis tidigt när de egentligen kan vara hemma några månader till. Speciellt om en förälder går hemma med ett syskon tex..
Carla: Vi är inne på samma spår.. Absolut att barn behöver det sociala samspelet men med ett syskon så ränner man ändå runt överallt och träffar vänner, andra föräldrar, öppna förskolor osv.. Så jag tror att det äldre barnet får rätt mycket utan att man som förälder tänker på det egentligen.
Drottningen: Jo tack andra barn har minsann lärt mitt barn att uppföra sig. Och det är då inga saker jag jublar över utan snarare avskyr.. spotta, säga vissa ord som bajs unge osv..
Gör man? första tiden med Neo träffade vi inte alls speciellt mycket människor. Föräldragrupper startar inte igång förens de är lite äldre…
Elenor: Hur mycket berättar egentligen pedagogen om hur ledsen Svante på 16månader varit? För jag tror då inte att föräldrarna vars barn rycker i mitt ben och säger mamma åt mig vet om detta?
Jag undrar mest varför man idag som förälder verkar känna att man inte kan ge sitt barn de det behöver för att bli en självständig individ när man nu har chansen att ha barnen hemma?
Katarina: Fast visst hade ni lite besök av släkt och närmsta vännerna. Ni var ju inte helt isolerade bara ni tre
Vad har man att berätta när det Svante nu inte är ledsen?
Man berättar ändå alltid om det hänt något, det är en lag på att vi ska pedagoger ska berätta det. Allt från en skada, till bråk eller till att idag var han ledsen och saknade sin mamma. Men Svante var aldrig sådan, medan ”Bertil” var jätte ledsen, så såg föräldrarna det, men så satte sig han i soffan och höll på med en kulgrej, vilket han tyckte var jätte intressant.
Barn berättar oftast allting och då är det bättre att vi pedagoger/lärare berättar först annars kan det bli missförstånd.
Katarina: Jag tror jag blev inbjuden till föräldragrupp när sonen var tre månader. Det tyckte jag var alldeles för tidigt, för vi var upptagna med att amma och sova. Helst samtidigt.
Och jag vill bara poängtera att jag inte tycker att förskola är dåligt, det är en fantastisk lösning att ha omsorg för barnen när man själv arbetar. Däremot så tycker jag inte att det finns ett självändamål i att gå på förskola och det är jättetråkigt att det har blivit så och att man nästan räknas som en dålig förälder om man inte har sitt barn där.
Jag tycker att det mesta hänger på dagiset. Vårt dagis har 12 barn på 4 fröknar och där ser man alla och det är inget krig om att bli sedd och hörd bland barnen.
Första tanken är att Colin så får vara på dagis för att han får vara med sina kompisar och göra saker utan mamma. Men han måste ju också vara hemma för att lära sig att man måste dela med sig och hela dedär köret.
Nu är Colin 3 år.
Är barnen mindre så behöver dom nog vara på dagis för att få den sociala biten.
För det andra så tror jag att mamman behöver sin egna tid för det ”nya” barnet. Nu måste du ju lära känna alla små knep och skrik igen. Det är ingen kopia av det första barnet du får.
Drottningen: Jag tycker det är tvärtom har man sitt barn på förskola är man en dålig förälder som inte sätter sitt barn främst…
Drottningen: Jag tror vi också hade någon föräldragrupp som startade då. Jag minns att de som ammade slängde med tuttar till höger och vänster och jag kände mig lite obekväm. Jag är inte intresserad av att se hur framtida vänners tuttar ser ut tex..
Katarina: Jag tror att det är lite dubbla budskap. Ska man tillbaka till ett arbete börjar folk i ens omgivning att poängtera att ska barnet inte börja på förskolan vid 1år. Ska man jobba verkar det som att man egentligen kan kasta in ens barn på förskolan hur tidigt som helst. Men samtidigt börjar alla kommentarer som när kommer nästa osv och då blir istället reaktionen ska det större barnet börja på förskolan.
Jag tycker att man ska ha sina barn hemma så länge som möjligt och alla gånger måste de kanske börja vid 11månader och andra gånger kan de vara 2år. Allt handlar om familjens situation.
Förlåt Malin.. Jag va nog en av dessa framtida vänner
Hannah: Jag minns dina bara som stora.. du var rätt diskret av dig faktiskt. Men jag har bra bilder av grannen vett du, säkerligen så att jag skulle känna igen henne om jag bara såg tuttarna utan kläder eller ett ansikte till.
Katarina: ja, alltså.. som kvinna är du ju en dålig mor om du sätter ditt barn i förskolan vid ett års ålder, men vill du inte sätta ditt barn i förskolan vid två års ålder så är du också en dålig mor.
Det är som med amning. Alla ska amma, men bara sex till åtta månader, kan/vill du inte är du en usel mor. Ammar du däremot efter ett års ålder är du också en dålig mor, för då gör du det för din egen skull utan att sätta barnet främst.
Man kan aldrig göra rätt helt enkelt.
Okej, nu hänger jag med på noterna.
Oj vilken härlig diskussion!
Jag måååste ju bara säga mitt också
Jag tycker att man ska ju göra precis som man vill och kan!
Alexander går ju på dagis fast jag är hemma med lillasyster, dom dagar han inte får gå så bönar han och ber om att få gå upp till kompisarna!
Jag tror att dagis, dagmamma osv är väldigt viktigt för barn, jag kan bara se från mina erfarenheter som mamma, i våran familj, ur min sons synvinkel så var dagis kanon! Han har aldrig vart ledsen, inte ens under inskolningen, och om han nu skulle vart ledsen så är inte det hela världen, så mycke som han utvecklades när han började på dagis tror jag inte han hade gjort hemma i samma takt.
Han gick på en blandad avd, 1-5 åringar, jag som mamma var givetvis nervös -min lilla plutt bland alla stooora läskiga barn?!
Det vart inte så, dom stora har med glädje visat, lärt, hjälpt och pysslat om dom mindre på dagis, dom har fått ut så mycke av varandra fast ålderskillnaden.
Nu hör Alexander till den skaran som hjälper till med dom mindre barnen, dom får göra det dom själva vill, inga krav, men dom små lär sig av dom stora och dom stora får känna ”lite ansvar”, givetvis med uppsikt av personal.
Jag tycker att kan man så är runt 16 månader perfekt att börja, om man har möjlighet, men alla har inte det, tyvärr.
Eva: Härligt att du också kom med lite tankar.. Men visst gick väl Alexander på förskolan redan innan Cecilia kom? För att helt plötsligt dra ifrån ett barn förskolan tror jag är fel.. att helt plötsligt inte få träffa fröknarna, barnen, leksakerna osv borde likna som att dra bort vad vet jag några nära vänner, datorn och tv kanske.
Men om barnet redan inte har börjat på förskolan så varför inte ha denna hemma lite till när man nu faktiskt kan. Vid tex två år kan alla gå, börjat att prata alt säga vissa ord och få ett samspel..
Nu har ju inte jag några egna barn men jag har ju erfarenheten av sambons barn nu och jag kan säga som så att skulle jag ha ett barn och få ett till (eller till och med få ett barn nu och ha sambons barn) så skulle jag vilja ha det första barnet på förskola för att avlasta lite då det är mycket jobb med ett spädbarn och all tid går till den, så jag tror det skulle vara bra både för föräldern och det första barnet att den har andra barn att leka med istället för att vara hemma och märka att det andra barnet får all uppmärksamhet, för det är oftast så barn uppfattar ett till syskon.
Oj, vilken härlig debatt. =)
Drottningen
Jag är säker på att du kan lära honom saker som han behöver men det är lite annorlunda på dagis. Dels så upptäcker han ett samspel med andra barn och vuxna. Sen blir han ”mer självständlig” (dåligt ord, jag vet) eftersom mamma är inte där hela tiden. Vi kanske tycker att det inte spelar nån roll om mamma eller inte mamma är omkring honom men han påverkas av det tror jag. Sen tycker jag att Elenor förklarar det jag menar men på ett mkt bättre sätt.
fröken Upp&Ner: Det är nog där vi resonerar olika. Jag tror att det min son behöver mest av allt de första åren är sin mamma och pappa. Däremot så behöver han naturligtvis träffa andra människor också, både barn och vuxna och gärna i varierande ålder.
Jag är övertygad om att man blir självständig genom att ha en grundtrygghet i botten och rent krasst så är det nu i början som barnet präglas som mest av oss vuxna. (eh.. det låter nästan som att jag pratar om en hundvalp)
Det jag har märkt av (generellt alltså, det är klart att det finns undantag) ”dagisbarn” kontra såna som går hos dagmamma eller för all del är hemma, är att dagisbarn är gapigare och har drabbats av vad jag vill kalla fågelungesyndromet, dvs den som skriker högst får uppmärksamheten medan ”hemmabarnen” är lite lugnare. Det där fortsätter förstås uppåt i åldrarna sen, men alltså.. jag vill inte att min son ska bete sig så.
När han blivit lite äldre däremot så ökar behovet av umgänge och kompisar och då blir det ju lite annat. Nu talade vi om små barn tror jag?
(eh..nu är det där svaret inte enbart riktat till fröken då, utan jag spann vidare av bara farten)
Nu orkar jag inte läsa igenom alla kommentarer, men jag tycker det är självklart att ha sina barn hemma om man är föräldraledig.
Jag har min son 2 år hemma tillsammans med sin 8 månader gamla lillasyster.
1. Vi behöver inte betala dagisavgift – sparar pengar!
2. Vi är sällan sjuka – inga dagissmittor!
3. Behöver inte ha bråttom någonstans eller passa tider. Speciellt inte kalla vintermorgnar.
4. Behöver inte lära sig slåss på dagis.
5. Får ta dagen i eget tempo.
6. Lära sig att umgås och leka med sin syster. Lära sig dela på uppmärksamheten.
Och listan kunde fortsätta hur lång som helst. Min tvååring är fullt normal trots han inte går på dagis. Han träffar andra barn i parken.
Kakkakaffe-Eva: Jätte bra punkter =)
Det är bara en dålig ursäkt, att barnet blir isolerat, behöver social kontakt mm. Ett barn behöver sin mamma och pappa!!!!!! Och säkerligen kan man gå utanför dörren och träffa andra människor eller tom andra barn!Och man kan ska heller inte träffa en massa folk i början, ett barn behöver lugn och ro. Man kan ju gå på promenad med andra vuxna/mammor och träffas på en fika, då bebisen sover utomhus i vagnen. Så gör vi i våran by! Förstår inte att man vill låta nån annan uppfostra ens egna barn… Och har man bra rutiner, så behöver man inte ens vara en trött mamma (om man inte har ett kolik barn)!! Det var mina synpunkter!
Nu är du ute på farligt vatten! Vänta och se hur det är innan du har en åsikt, är mitt goda råd! Ett understimulerat store-syskon som tvingas vara hemma med ett småsyskon är inget skoj. Men som sagt. Det är rätt trist att diskutera med någon som inte har egen erfarenhet utan bara spekulerar. Så. Nu postar jag innan jag ångrar mig
Vad grundar du ditt påstående om att jag spekulerar, om det är mig du menar? Låter det för bra för att vara sant kanske?! Näe du, jag föredrar att ta hand om och fostra mina egna barn. Annars kan man ju lika gärna låta bli att ha barn. Som tur lever jag i en sån värld, där vi har det lugnt och skönt, ingen stress och inga måsten med att barnen hela tiden ska hållas sysselsatta.. Men vi har alla ett val och detta val är mitt! Du gör som du finner bäst, Magda!
Det är klart att du spekulerar, du har ju ingen erfarenhet. Än. Du kan hoppas och tro att det blir på ett visst sätt men du kan aldrig veta förrän du är där.
Och vad är detta ”Näe du, jag föredrar att ta hand om och fostra mina egna barn. Annars kan man ju lika gärna låta bli att ha barn”. Så du menar att de som har barn på dagis inte skulle ha barn alls? Smart brud…
Läs vad Drottningen och Carla skriver, jag är inte den enda som tycker båda barnen ska vara hemma, SÅ LÄNGE DET GÅR! Speciellt det, att man sätter barn nr 1 på dagis då nr 2 kommer, för det var väl det vi pratade om i denna diskussion??!! Inget ont om dagis, men de är väl ingen brådska dit? Denna diskussion är över för min del, och Magda, om du tror att jag spekulerar, så tror du FEL! Sorry…
Jag tycker det är toppen att min yngsta son kan få vara på dagis i 3 timmar per dag när jag väl skall vara mammaledig. Jag väntar mitt fjärde barn och de två äldsta går i skolan och kommer att vara där fram till skolan slutar 13.30 men dock inte på fritids. Lilleman kommer nog vissa dagar att vara på dagis för att få fortsätta träffa sina lekkamrater och få socialt umgäng, speciellt de första månaderna då babyn kommer i första hand. Och det är ett bra sätt för mig att komma ur nattlinnet och promenera ner med honom och låta honom vara där 8-11.00. Och dessutom måste jag ändå betala fullt pris för att behålla hans plats när hans lillasyster skall skolas in i januari 2012.
Madde recently posted..En liten knuff i baken