Besökare sen 20100101:
besökare idag
denna vecka
denna månad
totalt
Jag har länge funderat på hur man bäst gör egentligen när ett barn helt plötsligt ska dela sina föräldrar med ett till barn. Det äldre barnet blir ofta mindre uppmärksammat och får inte längre lika mycket uppmärksamhet som det nya barnet får i början. Syskonet visar på olika sätt och jag tror att man ofta misstolkar dem som jobbiga och istället för en massa skäll och allt blir en ond cirkel. För att få en vuxen att se mig behöver jag göra nått vad som helst och det duger med tillrättavisningar och bråk. Trots, svartsjuka, våld, ilska eller låter det gå ut över det nya barnet. 2 barns choken kommer för föräldrarnas del så hela familjen får en riktig omställning.
Jag har lyssnat mycket på vad barnet själv visat för intresse gällande min egen graviditet. Han vet att jag har ont och inte riktigt är mig själv och att det beror på barnet i magen. Han har även kommit fram till att han legat i min mage, sparkat mig och vuxit. Att jag träffar doktorn (barnmorskan) ibland som kollar att allt är bra med barnet i magen.
Syskonet kommer i November och i samband med det så är min plan att barnet ska få vara hemma med oss. Han förvandlas till ett 15 timmars barn på dagis och vill han till dagis så självklart men vill han vara hemma med oss går det lika bra. Men min önskan är iafal att han ska vilja vara hemma med oss de första veckorna och få in de nya rutinerna. Mannen går i skolan så det blir jag och två barn lagom till jul. Bara för att jag får barn kommer jag inte låsa in mig själv hemma utan vi kan gott ge oss ut på jakt efter julklappar och annat skoj. Vi måste ju baka pepparkakor och annat skoj som hör julen till.
I samband med att lillebror kommer så får barnet byta till en framåtvänd stol. Något han redan nu har börjat göra vissa åkturer när vi lånat en framåtvänd stol.
Jag har gjort det bekvämare för min egen del med att få barnet att somna själv i sin egen säng. Numera läser vi en saga tex säger godnatt och går ut. Och eftersom han är så stor redan så äter han själv, klär på sig nästan helt själv, går på toaletten ect.. Han är väldigt duktig för att bara vara 3,5år.
Men hur gör man egentligen för att förbereda det större barnet på att det ska komma ett till barn i familjen? Det finns inga färdiga mallar eller liknande, varken rätt eller fel så vad följer man?
Related posts:
men måste man göra en så stor grej av det då? jag tror att man i mångt och mycket läser på lite för mycket, oroar sig för mycket och anstränger sig för att göra precis allting rätt att det snarare slår över.
Om man låter det stora barnet vara med och vara just storebror så tror jag man kommer långt bara med det. Självklart ska man ha i åtanke att det stora barnet lätt kommer i skymundan med en pyttebebis, men bara det att man har det i bakhuvudet gör ju att man medvetet kan påminna sig själv om att låta det stora vara med.
Men jag kanske är helt ute och cyklar.
Drottningen recently posted..Född teknisk
Säger som drottningen, måste man göra en stor grej av det?
Det är det som är lite fördelen med att skaffa tätt. Neo kommer inte förstå lika mycket och han kommer snabbt glömma bort att han varit själv om oss…
W kommer ju förstå lite mer och det kommer säkert uppstå svartsjuka, det bästa är nog att han få vara delaktig så mycket som möjligt när den lilla kommer.
Jag ser på Neo när han träffar sin lill kusin att han älskar att klappa henne på huvudet, gosa med henne, stoppa in nappen osv…
Neo äter ochså för det mesta själv och somnar och sover i egen säng i eget rum så det är skönt
När man läser och hör från andra som fått fler barn så reagerar syskonet olika. Vissa blir lite trotsiga och andra inget alls medan vissa har mått riktigt dåligt och istället gått bakåt i sin utveckling och blivit nästan apatiska. Så det är lite av en djungel och svårt att veta..
Då får man helt enkelt ta det som det kommer och inte planera eller läsa på så mycket =)
har du läst på familjeliv nu igen?
Drottningen recently posted..Politik för småbarnsföräldrar
Min äldsta va 3 år, hon fick fälja med till MVC och se, sen när bebis kom va det HON som skulle vara först att få se förutom, jag och pappan… sen va hon me och hjälpte till, dom har nu 4 år senare nästan aldrig bråkat eller varit dumma mot varandra, alla är olika men vi läste av hennes behov att hjälpa till med bebis.
sånt där är så individuellt tycker jag. riktigt svårt att veta innan. men tror att allt kommer fixa sig till det bästa så länge man inte gör en stor grej av det hela. barn är så kloka!
rock n roll mamma recently posted..titt-ut!